Idag samlade Vänsterpartiets Kvinnofrukost 25 tjejer för samtal och erfarenhetsutbyte och för att lyssna till ett föredrag om hur kvinnors organisering gör skillnad.

–          De rättigheter kvinnor har idag har vi inte fått gratis, vi har vunnit dem genom generationer av kvinnors kamp. De orättvisor som ännu finns, som kan handla om allt ifrån låga pensioner till sexuella övergrepp som #MeToo-kampanjen uppmärksammat, kommer också kräva kamp och organisering. Jag har valt att organisera mig politiskt i Vänsterpartiet, men kvinnors organisering kan ske på många olika sätt: i fackföreningen, i idrottsrörelsen, i kvinnojouren, i HBTQ-rörelsen. Jag hoppas att de här kvinnofrukostarna ska inspirera till organisering, för det behövs en bred feministisk rörelse för att vinna framtidens segrar, berättar Vänsterpartiets ordförande Ida Legnemark som tillsammans med Daisy Villardo och Kim Lindberg planerat vinterns frukostmöten för alla tjejer, kvinnor och personer som inte identifierar sig som män.

 

Vad är feminism? Ordboksdefinitionen säger att feminism är att se att kvinnor som grupp är underordnad män som grupp och att vilja förändra det. När uppstod feminismen? Det går förstås inte att sätta ett datum, kvinnokamp har funnits under olika tider och i olika delar av världen, men i den moderna tiden och ur en svensk synvinkel så är det naturligt att starta i slutet av 1700-talet. Då lades grunden till politik som vi känner till den idag, grundat i den franska revolutionens budskap. Ni känner nog till de tre ledorden; frihet, jämlikhet – och broderskap. Något systerskap var det inte tal om. En som reagerade mot detta var brittiska Mary Wollstonecraft som skrev ”Till försvar för kvinnans rättigheter” – den skulle komma att bli mycket viktig för den första vågens feminism under slutet av 1800- och början av 1900-talen.

 

Den första vågens feminism handlade mycket om att ge kvinnan grundläggande medborgerliga rättigheter, som rätten att rösta men också rätten att utbilda sig. I Sverige beslutades det om allmän och lika rösträtt 1919 och 1921 var första gången som kvinnor fick rösta i allmänna val i vårt land. Den andra vågens feminism brukar vi kalla kvinnorörelsen på 1960- och 70-talen. Grupp 8 var en ”revolutionär kvinnorörelse” i Sverige som bland annat drevs under parollen ”det privata är politiskt”. Frågor om preventivmedel, rätt till sin sexualitet och aborträtt var viktiga frågor och segrar vanns på detta område. Samtidigt drevs också frågor som handlade om välfärdens utbyggnad, till exempel rätt till barnomsorg, eftersom det var en förutsättning för att kvinnor skulle kunna jobba heltid och försörja sig. Den tredje vågens feminism brukar man kalla den feministiska rörelse som växte sig stark på 1990-talet. En rörelse som vände sig emot resonemang som var populära på 1980-talet om att de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor rättfärdigade bristande jämställdhet. Den tredje vågen synliggjorde också att alla kvinnor måste få plats i den feministiska rörelsen, oavsett sexuell läggning, könsidentitet, etnisk bakgrund och så vidare. Tyvärr kom ett kraftigt bakslag för feminismen i början av 2000-talet, kanske är det först nu samhället är redo för en fjärde våg av feminism – kanske är #MeToo starten?

 

Feminismen har inte gått för långt, vi har gått en bit på vägen och vi tänker inte stanna förrän vi är framme – när alla kvinnor, arbetarkvinnor, transkvinnor, utlandsfödda kvinnor och så vidare, har lika rättigheter och möjligheter, har mänskliga rättigheter som respekteras. Vi ska självklart vara tacksamma för alla de kvinnor som kämpat före oss, för de rättigheter vi har idag, men vi måste också känna ett ansvar för de kvinnor som ska komma efter oss, både för oss själva och för dem måste vi fortsätta kampen.

 

Uppdaterades: 11 nov 2017